Sju bord och en Ferrari

Rubriken skulle också kunna lyda: Pensionerande ungdomar och ungdomliga oldies. Förklaring erhålls lite senare. Nu till gällande headline! Det har på många sätt varit en 'fruitful' helg (den svenska översättningen efterlyses härmed på 'fruitful'). Eftersom jag tog ledigt på fredagen för att fira Mattias lillebrors studentexamen kändes helgen extra lång. För oinsatta: jag har tillbringat helgen i Glommen, ett litet ställe utanför Falkenberg. Jag försöker ständigt att låta bli att bli långrandig i skrivandet (dels för att folk är otåligare än man tror och dels för att jag har läsare som inte kan svenska) och låta bilder tala mer för sig själv. Men helgen kan kort sammanfattas på följande sätt: - Vi har köpt och fått sammanlagt sju bord till vårt nya hem. - Vi har även transporterat dessa från Glommen till Göteborg i en SEDAN, dvs ingen kombi och inget släp. Två gånger upp och ner. Jag kan ta emot mitt diplom nu tack. - Jag har fått åka fin-bil, se nedan. - Jag har ätit gott och mycket. - Jag har snart läst ut en rätt seg bok: Traci Lords - nattens barn. Varför är biografier så ...jag vet inte...småsega? Är det för att man tröttnar på att enbart läsa i jag-form och att de som självbiograferar (finns ett sånt ord?) ofta inte är författare med lysande skrivtalang? Svar tack. - Jag har insett hur lika Mattias och Jonas är, se nedan. - De yngsta (jag, Tias och Jonas) på festen gick och la sig tidigast. Oldisarna satt uppe till 03.00 och tjoade. Herregud. Min uppfattning om äldre som samhällets tröttaste människor håller på att krakelera. Lika så min uppfattning om mig själv som fortfarande rätt ung. Jag blir sömnig bara jag tänker på det. Line med Mats, Mattias kusin. Mats tillbaka från en provtur med Mattias storebror. Lika som björnbär. Jonas till vänster, Mattias till höger. Mattias storebrors flickvän dekorerar tårtan. Och storebror underhåller till middagen ledsagad av festens barn. Underhåller gör också HDK-professorn Lasse. Jonas skjuts hem från stan. En Ford, modell stor.