Ved och en veckas disk

Jag försöker inte upprätthålla nån fasad om att jag är särskilt pedant eller ordningssam. Jag tror nämligen inte att nån bryr sig. Så jag erkänner att det igår kväll i vårt kök fanns en veckas gammal disk. Alltså, disk från varje dag i en vecka odiskad. Som tur är tog diskhjälten Tias hand om det medan jag tog mig an resten av huset som också fått lida senaste veckan. Hade vi inte varit i Glommen i lördags hade vi säkert låtit det stå lite till. Med risk att sprida en nya farlig sjukdom i kvarteret.

Vi hade fått en fin inbjudan till Glommen, tre-rätters, the full monty. Så i regn och rusk tog vi oss ner till ett nyrenoverat litet hus i Glommen där kaminen gick på högsta varv och väggarna var nymålade. Golvet slipat och oljat och rostfritt i köket. En liten idyll helt enkelt. Det serverades bl.a. hemmagjord kräftsoppa av nyfångna Glommen-kräftor och mörk chokladfromagé. Köket var skinande rent hela tiden och kaminen tokvarm så vi alla blev loja som katter efter halva kvällen. Vi spelade Galen-panna och blev nästan galna på varandra: men åhhh..du kan ju det! Kom igen nu! Och köket förblev skinande rent. Köket...min dröm, ett kök man kunde gå omkring i, med ismaskin, diskmaskin, overkligt snabb induktionsspis och ugn som sitter separat i ergonomisk höjd. Jag ville ha allt, men först fanns det en sak som då måste tas itu med. Disken hemma på bänken, disken som fyllde hon och förhindrade alla i hushållet från att använda köket annat än till att slänga pizzakartongen i. Och när det var gjort skulle jag ändå inte få en rostfri ismaskin. Som tur är älskar jag laga mat och då spelar rostfritt eller ismaskin ingen roll. Med en vass kniv, min nya välfungerande mixer och en uppsjö kokböcker som inspirerar gör en induktionsspis inte maten godare! Heja orenoverbara hyresrättskök.