Ett brev från andra sidan jorden

Mjau, eller groooarr, säger brevpappret.

I förgrunden mitt svar, i bakgrunden min väns brev.
låg på golvet innanför dörren när vi kom hem idag. Av erfarenhet visste jag precis vem som låg bakom, av erfarenhet känner jag igen avsändaren med världens snyggaste och mest unika brevpapper, gång på gång och aldrig två gånger under tio års brevväxling.

Och det är det jag ville ta upp. Är inte brevväxling en utrotningshotad kommunikationsform? Nej, e-post kan aldrig ersätta ett vackert handskrivet brev med eftertanke och omtanke. För courier och verdana är inte vackert, inte heller personligt. Jag blev så glad för brevet även om det samtidigt väcker det enormt dåliga samvete jag har för att jag nästan aldrig skriver tillbaka. Min japanska vän Mari fortsätter enträget att skriva, var hon än befinner sig, de senaste tio åren, oavsett om jag svarar eller inte. På vackert papper eller fina vykort, med en handstil snyggare än det snyggaste scripttypsnittet. Trots att jag var så trött att jag kunde somna stående, fick jag inte missa chansen att faktiskt visa att jag efter tio år inte är fullkomligt oduglig. Efter 15 ivriga minuter är jag klar och känner mig nöjd. Om fem dagar får hon det. För det tog bara brevet fem dagar att nå mig hela vägen från Australien. Leve brevväxling, låt den inte dö!

PS. Mari, if you read this, all of the above is basically about you! Thanks for the inspiration, and the letter!