No place like home

Nu kommer jag låta som min mamma korsat med Dorothy i Trollkarlen fron Oz men det är så härligt att vara hemma (om man trivs extremt bra hemma)! Varmt bad kan avsluta dagen, katterna spinner och är keliga, maten är hemlagad och god.

Borta är OK, men inget slår Väderkvarnsgatan just nu. Är det då inte märkligt att man ändå konstant letar efter nya spännande platser att besöka? Man längtar ju alltid efter semester, mer eller mindre. Hur är man funtad egentligen?