Bekännelse

Jag måste bekänna en sak. Angående vardagsmat. Här kommer det: Jag är ingen medelhavshemmafru. Spelar ingen roll hur jag än försöker, jag blir max en amatörhemmafru light. Som blir fullkomligt utmattad efter att ha gjort moussaka från scratch. En sak om sk.vardagsmat, när det innefattar samtliga stekpannor, grytor, kastruller, kärl och alla tillhörande verktyg och redskap man har i huset som rivjärn, trägaffel, sil, redningsbägare, sax, slev och visp , DÅ blir jag lite matt. Inte blir det bättre av en ingredienslista helt befriad från allt som heter halvfabrikat, genvägar och "det här kan du hoppa över". Carl Butler tog moussakan till Sverige och lärde svenskarna att älska den. Men hans recept är old school. Det man slipper är att ysta osten själv och att mjölka kon, och ändå känns det som ett aerobicspass efteråt. Låt mig ändå säga: det var värt det idag! Bevisen kommer här, ha en trevlig kväll, nu ska jag montera katternas nya golv-till-tak klätterställning och sedan kolla på Prison Break.