Dille på kryss

Inte kunde jag ana att även jag skulle hamna bland medelålders tanter i kryssträsket. Men här är jag nu, fast i ett beroende som måste tillfredställas dagligen. Det dagliga Metrokrysset var inkörsporten och även det som stödjer beroendet. Jag kan bara tacka för att Metro åtminstone är gratis. Värre blir det när jag går steget längre och köper min första krysstidning. Jag har t.o.m. lurat ner min pojkvän och min chef började motvilligt hjälpa mig att lösa dagens kryss vid fikabordet. Nu tävlar vi en gång i veckan. Vart ska detta sluta? Varför är korsord så roligt?

En annan grej är det här med shortsens vara eller icke vara. I dagens Metro anser man att shorts för det mesta är OK. För mig är short kapade byxor. Som avslöjar allt för ofta håriga, vita och otränade ben. Och om motivationen endast är att det svalkar ber jag er läsa förra veckans inlägg om klibbiga människor. Människor i jordens varmaste länder kör alltid hellångt, oavsett temperatur. Vi hör inga rapporterar av dödsfall eller värmeslag pga deras klimat. Säg nej till fula shorts (undantag som vanligt, stranden & trädgården).