Grym förare

Det finns vissa risker man får ta om man råkar vara bekant med mig. En av dem är att mer eller mindre anonymt och på ett trevligt sätt bli nämnd eller omtalad i bloggen. Om någon ändå tycker att det är hemskt jobbigt tar jag emot stämningsansökningar på torsdagar mellan 17.00-17.30. Nu har jag ryggen fri.

Min tangopartner J och jag fick lära oss något nytt på tangon den här veckan. Giros, vilket mer påminner en arbetsskadad som jag om inbetalningar än en slags rotering kring min danspartner. Dessutom ska det uttalas [hiro] vilket låter knasigt. Girosen var väl i sig inte så svåra, men att få det snyggt och harmoniskt var lite knepigare. Det lättaste var att komma in i dem och ut ur dem. J klarar det på en gång. De andra deltagarna provar inte ens innan frågorna haglar. Det låter som om man skulle säga: Om man vill göra potatissoppa, kan man använda morötter istället? Kan man ha majs i också?
Själv tror jag på trial and error när det kommer till dans. Funkar det inte ändå frågar man! Trots J's uttalande om att han ibland känner sig som en följare instängd i en förares kropp är han den bästa föraren av dem alla.