I god tid

Jag vet inte om ni funderat på om vad det innebär att vara ute i god tid? Allvarligt talat har jag inte själv funderat så mycket. Men det slog mig när jag redan i november (är det god tid?) satt och fyllde i nästa års kalender med både ditten och datten. Ända fram till april fyllde jag i. "Kinesiskan börjar den femte feb.", "Yogan den åttonde" osv. Om det är jag eller arrangörerna bakom det ifyllda som är ute i god tid är ju frågan. Eller var det min anmälan till aktiviteterna i god tid som gjorde att jag kunde fylla i kalendern? Hur som helst. Människan är inte framtagen för att vara ute i god tid. Se bara på skattedeklarationerna. Du har HUR lång tid på dig som helst, men ändå blir det trafikkaos sista inlämningsdagen för att ingen tyckte att de andra 50(?) dagarna dög för inlämning. Universitetet är min egen klassiker, missar den varje år trots god framförhållning. V-a-r-f-ö-r?

Däremot ser jag till att vara i god tid till en massa saker som spelar mindre roll. Morgonbussen, julklappar/presenter, middagen, osv. Men kanske spelar alla saker roll i längden. Jag är ju väldigt glad att min julhandel i princip är över innan folk ens börjat tänka på den, man har ju LITE överlevnadsinstinkt kvar. Att jag sällan missar morgonbussen. Att jag inte behöver äta middag precis innan läggdags. Och visst ska man glädjas åt även små saker varje dag? För det är ju lite svårare att njuta av bussfärden om man jäktat som en stångad gnu för att hinna med den.