Löften

Löften. Att lova. Högtidligt. Avtal. Överenskommelser. Kalla det vad du vill, men de finns överallt, stora som små, viktiga och obetydliga, fastslagna eller outtalade. För att bibehålla ordning och civilisation, för att fastställa spelregler. Hur som helst, det löfte det talas om just nu är givetvis det slitna nyårslöftet. Klassikern "jag ska sluta röka" är lika het i år igen? Inte vet jag, jag känner ingen som lovar så trista saker. Man kanske skulle BÖRJA röka, alltså på heltid?
Varför ska man 1. Lova nåt inför det nya året, den nya samlingen 365 dagar och 2. Varför är det så fåniga saker? Gäller löftet bara tills nästa nyår då?

Vad jag vill komma fram till är att nyårslöften är lika töntiga som alla andra tomma löften som man påtvingas såvida man inte bestämmer sig för att verkligen vilja och genomföra dem vill säga. Det är inget fel på löften, de kan motivera, stärka och disciplinera i bästa fall. I sämsta fall, ja...motsatt föregående.

Alltså bör man beväpna sig med en viss självinsikt och plocka fram vissa önskemål. För löften kan vara roliga att se fram emot och lärorika, helt beroende på innehåll. De kan vara riktigt små och oskyldiga eller innehålla höga halter av hybris. Men om man ska uppfylla ett löfte bör man alltså vara rimlig och starta smått. Belöningssystemet fungerar inte bara för hundar, även för människor. Själv vill jag i fortsättningen (dvs även förbi nästa nyår) lära mig mer om olika saker, från hur tryffel smakar till vad Wienkongressen är. Jag ska uppskatta saker varje dag och njuta av dem, inte ta dem för givet. Jag lovar att tänka mer positivt och alltid söka efter lösningen framför problemet.Och som Anna-Lena Brundins far tydligen säger: Om problemet har en lösning är det ju inget problem och om det inte har en lösning finns det inget att göra, och då skiter man i det! Där börjar jag alltså. Och jag kallar det inte nyårslöften för då kan jag inte fylla på mer fler löften under året. Det är bara löften, på tillsvidareanställning ungefär.