Ordningen är åter
i min lägenhet. Mannen är hemma och jag känner mig normal igen, äter normalt, sover normalt, sitter inte längre onormalt länge vid datorn och känner mig mer...städad. Jag vet hur patetiskt det kan låta såhär i skrift. Men jösses vad jag saknade hans sällskap. Det är ju verkligen, som tidigare nämnt, urtrist att äta själv, för att inte tala om att sova och skratta (när jag kollade på Cathrine Tate show). Phew.
2 comments:
tycker sååå synd om dig, som varit utan pojkvännen i 4 dagar :P
hoppas bara du har kunnat äta på lunchen nu när inte jag har varit där ;-)
syns imorgon! Lisa
Hörru du du. Nu ska vi vara snälla mot tant Line.
Lunchen har varit osedvanligt tråkig och tyst, men med din röst lär det ju inte bli bättre, så skrovlig som du låter ;)
Post a Comment