Hemlängtan

Det finns saker man som invandrare behöver ibland. Lever man mest som svensk behöver man bli påmind om sitt ursprung och vart man kommer ifrån. PÅ ett bra sätt förstås. Över god mat, med roliga medjapaner. Detta fungerar lika väl över god mat och meddanskar, men just ikväll var det japanska medmänniskor över en gigantiskt stor vattenmelon. Vi älskar vattenmelon, det ligger i generna. Vi gör oss tidvis lustiga över svenskars ibland märkliga beteenden och de äldre berättar om hur de ständigt blivit misstagna för eskimåer på bussen. Kvällar som dessa blir man nästan gråtfärdig av hemlängtan. Tur att min japanresa redan är bokad och klar. Ibland förstår jag inte hur heljapaner klarar sig så bra, men jag antar att regelbundna träffar med andra japaner och en resa dit om året lugnar sinnet. För mig är det tvärtom. Ifall ni undrade.