Skräck och funk

När ens kollega extraknäcker som spöke på Liseberg känner man sig mer eller mindre tvungen att bli skrämd, nån gång. Jag har dragit mig länge inför detta, men då hon gav mig entrebiljetter till mig och tre vänner stod jag utan val. Med skräckblandad förtjusning (bokstavligen alltså) intog vi Spökhotellet Gasten och vårt lilla tåg på fyra personer både skrek och skrattade. Det tror jag klassas som en lyckad tur. Tack Lisa, du är ett grymt spöke! Sedan bar det av till Deep för att lyssna lite på Jonathan som spelade funk och soul på deras torsdagsklubb. I gott sällskap av Wille och Katta, Stonecat som fick bli hennes DJ-alias. Och nu, med bara några minuter kvar till avfärd (Danmark) slutar jag.

Blondiner kanske har roligast, men jag har i alla fall alltid kul med blondiner ;). Vi utgör ofta en spännande kontrast på bilder. Det mörka och det ljusa, det onda och det goda etc. (jag är naturligtvis det mörka och onda).