Rädd, räddare, räddast

Det finns två saker jag fruktar. Det ena är döden. Åt döden kan jag inget göra, men det skänker mig knappast nån tröst. Tack och lov tänker jag inte på döden var och varannan minut. Det som gör mig räddast just nu är däremot mer säsongsbetonat, men sätter mig i en ack lika maktlös position som tanken på döden: VINTERKRÄKSJUKAN. Och DEN tänker jag på var och varannan minut.

Jag tror på allvar att jag kommer få den bara genom att säga namnet. Dagens löpsedlar gav mig vatten på min kvarn. Nu är den verkligen här. Alla kan ha den, alla kan få den, ingen kan värja sig helt mot den och man smittar även tre veckor efter tillfrisknandet. Den enda tröst som finns är ironiskt nog att den inte är dödlig. Men jag skrattar inte.

På tisdag åker jag till Norrland. Min att-göra-lista är således i fara för helg plus löning är inga bra förutsättningar för en säker vistelse i stan. Var får man tag i en hazmat suit en fredag kväll?