Hatkärlek

Är uttrycket hatkärlek en oxymoron, en antites eller en paradox? Oxymoron va? Hur som helst är det det som bäst uttrycker mina känslor för Dexter, denna fenomenala fiktiva seriemördare som hållit mig emotionellt fången den senaste veckan. Men nu är jag fri, äntligen! Jag fattade det tunga beslutet att se klart säsong tvås två sista avsnitt trots oviljan att släppa taget. Han har blivit som en farlig drog, och givetvis inte utan eftergifter. Man kan inte få nog och vill samtidigt inte ha mer eftersom det föder ett större begär igen. Eftersom drogen Dexter har ett slut blev beroendet och viljan att sluta samtidigt för starkt. Nu kan jag andas som vanligt igen och det här låter ju absurdt inser jag nu. Men när jag stängt av TVn fylldes kroppen av lättnad. Inte för hur det slutade eller inte slutade, men för att det var över. Jag är nu ren och har varit det i hela 30 minuter. Ni måste tro att jag är galen.

PS. Jag anklagar härmed ingen av de som rekommenderat Dexter för mig, det har hela tiden varit mitt ansvar att sluta i tid eller att börja överhuvudtaget. DS