Storlek hit och storlek dit

'Vad har du för storlek?', är ungefär som att fråga vad man väger. Inte populärt alltså. Men vad är det med kvinnor och storleksnojja? Alla kvinnor (utom jag) förväntas älska shopping, kläder och skor. Men tro inte att det är så enkelt. Nedan förklaras problematiken enligt min teori och senare föreslås en lösning. Problemet: Din kompis hittar, säg en helt vanlig topp eller skjorta. Hitills är havet stilla och förrädiskt lugnt. Du, som så gärna vill visa din välvilja, erbjuder dig att leta reda på rätt storlek. Ingen panik. Tills frågan kommer...'Vad har du för storlek?'. Lite småförnärmat försöker vänninan förklara att hon är en S, eller 36 om ni vill. Hon vägrar ta emot tröjan när du säger "36:orna är slut, men prova en 38 istället". Varför så stingslig? Jo, för om du det senaste halvåret lagt av med träningen, ätit extra gott osv kanske du blivit en 38. Och det är nu du måste erkänna detta eller låtsas att det regnar. Acceptera eller ignorera. Visst, inget man gör vågen åt, men att komma till insikt är, tro det eller ej, rätt nyttigt. Förklaring: Förnekelse Det största irritationsmomentet för mig är folk som förhoppningsfullt kränger på sig den storlek 'de alltid haft' (typ sedan gymnasiet, första året) och låtsas som inget. Den klämmer åt allt som finns att klämma åt, åker upp lite på magen och den sitter bra. Om du står blickstilla med armarna längs sidan och låter bli att andas alltså. Alltid. Då sitter den rätt bra. Som på skyltdockan. Vad man helt missat är att du nu framstår som en desperat 40 åring som försöker komma i dina högstadieklänning från sjuan. Istället för att vara så storleksfixerad, varför är det inte viktigare att plagget sitter snyggt och får dig att se bra ut? När dog den idén ut? Kläder ska inte sitta mega-tight. Du får aldrig en medalj för det. Om du inte är dykare, dansar i "Svansjön" eller är Ipren-mannen. Punkt slut. Fingervisning: Kolla på modevisningarna (bortse från undernärda modeller).Se hur man tänkt sig att plagget ska sitta. Inte spänner det över bröstet och smiter åt. Det ser ofta ledigt och bekvämt ut. Vem bryr sig om du brukar vara en 36, 38 eller 40:a? Vill du hellre vara ful i en 36:a än snygg i en 38:a? Lösning: Säg till din kompis att den hon provade innan satt snyggare. Säg att den andra såg för liten ut. Prata inte om storlek. Var ärlig, ni är vänner och ute för att hitta fina kläder, inte för att hylla det faktum att hon fortfarande kan få på sig en för liten storlek. Be henne göra bilkörartestet (detta test görs med jackor och skjortor), sträck fram armarna framför dig som om du höll i ratten. Drar det nånstans är det för litet helt enkelt. Det andra testet är händerna i sidorna. Om du sätter båda händerna på höfterna och drar armbågarna lätt bakåt ska skjortan inte få intressanta små titthål över bröstet. Alla känner igen sig, låtsas inte att du inte vet vad jag pratar om. Jag har ett bra tips för att få bort storleksbesattheten för er som tycker det ändå verkar knepigt: ta den storlek du normalt brukar ha, en mindre och en större. Läs inte storlekarna, utan prova och välj den av de tre som gör dig snyggast. Färdigt. Shoppa lugnt, bli snygg.