Krokettrasism

Stå för vem du är. Gör din grej, oavsett vad andra tycker. Det är Chibis ledord. Hans eviga och optimistiska motto. Alla katter har sin grej, det kan nog alla kattmänniskor nicka instämmande till. 'Min Nisse brukar göra si och så' och sen tro att han är helt sjukt unik. Medan kanske var tredje katt faktiskt tycker om att sova i sängen nära matte/husse om natten. Eller gillar chips. osvosvosv. Samtidigt som jag försöker att INTE vara en sån där jobbig mamma-typ som pratar om sina kattersom sina nyfödda tvillingar måste jag ändå visa er nåt jag fascineras av. Jag tänker inte säga attChibi är unik i sitt slag, men han är sin vana trogen och alldeles underbart gullig när han utför sina ritualer eller vad man ska kalla det. Medans Tora i princip inte ens tuggar maten, utan bara sväljer de torra kroketterna hela (verkar det som, vi hör aldrig nåt krasande) gör Chibi tvärtom. Han plockar dem varsamt, en och en, med tassen. Sedan drar han ut utvald krokett ur matskålen och placerar offer-kroketten framför honom. Sedan tar han kroketten i mellan tänderna och låter kroketten hitta rätt läge i munnen innan han så äntligen tuggar.Att tugga tar oändligt lång tid och han tuggar NOGGRANT. Och så gör han om hela processen tills han är mätt. Exakt samma sak för varje krokett, ingen krokett diskrimineras. Chibi är ingen krokettrasist. Tro mig när jag säger att det inte är lätt att dokumentera Chibis måltider. Särskilt inte när ljussättningen i rummet är under all kritik, med närbildsfunktionen och en Chibi som inte direkt poserar när han utför sina moves. Men ändå är bilderna lite roliga...de är så...Chibi (och kanske många andra tigrar!). För er som inte känner Chibi och Tora så noga är Chibi den magra, lätt anorektiska lilla hankatten som inte kan jama annat än när han suttit tio minuter för länge i transportburen (dvs när han suttit i tio minuter och inte längre). Tora är 6-kilos tigern med en oroande stor kalaskula och rejala vita boxhandsketassar som sprider skräck bland gårdens katter. Så vet ni ungefär.