Betongskalle

Igår fick jag renoveringsdispens. Jag fick ligga i min nya läsfåtölj och bläddra igenom tidningen King. Varför? Jo, på väg till lägenheten i det temporära ösregnet ramlade jag i backen. Ordentligt. Betonggolvet ner till källaren (en slags ramp för sopgubbar och barnvagnar) hade blötts av regnvatten vilket jag missade. Så med en bananskalsliknande halkning ramlade jag handlöst och slog i nacken, ryggen och till sist armbågen. Medans huvudet slog i kände jag hur hjärnskakningen var nära och att nerverna i ryggslutet skulle slås ut. fAn vad ont det gjorde. Jag måste bara säga det. Underarmen domnade från och till under hela kvällen så Tias fick slipa det sista och städa inför målningen. Och inte en bula fick jag. Nästan lite snopet faktiskt, så sällan som man ändå ramlar ordentligt vill man ju få riktiga bevis, stora märken, upprivna armbågar och en bula i huvudet. Men nä, nada. Bara väldigt öm i armbågen. Känns ju patetiskt. Den enda trösten är att armen känns lite långsammare och musklerna svagare. Det måste ge lite pensionärspoäng i alla fall. Gå försiktigt på blöta ytor är veckans varning.