Den skandaltörstiga svensken

Testa dig själv! Är polissirenen är det mest upphetsande du hör en tisdag i innerstan? Blir du reflexmässigt lite nervös när du ser en uniformerad polis mindre än 100 meter ifrån dig? Står du med gapande mun och tefatsögon när det rullar in en ambulans utanför ditt fönster? Gottar du dig när Securitas vakter forslar bort en förmodad snattare på NK? Skryter du för kollegorna när du fick blåsa i alkometern? Tycker du det verkar häftigt att vara vittne och få prata med poliser? Fäller du bonniga kommentarer så som "Oj, här kommer fabror polisen, nu får man se redig ut så man inte åker fast! Höhö."

Många JA? Grattis, du är en riktig svenne om du känner igen dig i minst hälften av frågorna. Spelar ingen roll vad som står i ditt pass, du är helsvensk, gul och blå rakt igenom.
Så varför denna fascination över brandmän, poliser och ambulanser? Är vårt land så lagom, trist och skandalbefriat i övrigt att minsta utryckning är lika spännande som en nervkittlande rysare? För en polissiren eller en ambulans i full fart är trots allt bara vanliga människor som sköter sitt jobb. Vi klagar jämt på att poliser inte gör nåt och när de gör nåt verkar det vara helt enkelt fantastiskt spännande. Securitas står i affärsdörren för att se till att ingen snor eller beter sig illa. När de gör sitt jobb glor vi ihjäl oss medans vi krockar med lyktstolpen. Aj! Men det var det värt, en äkta snattare/rattfyllerist/inbrottstjuv.

Allvarligt talat, vad är grejen? Jag avskyr folkskockar som nyfiket glor på nåt som inte berör dem. Det är lite pinsamt att stå där som ett fån med guppande huvud som en överaktiv duva. Men uppenbarligen är jag tämligen ensam om den åsikten. Och nån svennepoäng får jag alltså inte.